Maj månads retroartikel.
Nästan alla Shigeru Miyamotos spel har sålts i miljonupplagor, blivit världsberömda och fått ett otal uppföljare. Men det finns undantag.
EXCITEBIKE
NINTENDO · NES · 1986
Att Shigeru Miyamoto lade grunden för både plattforms- och äventyrsspel känner alla till. Men faktum är att han även var med och utvecklade racinggenren. Redan 1984 (JAPAN), då både Super Mario Bros och The Legend of Zelda bara existerade i hans fantasi producerade han Excitebike.
På ytan såg Excitebike ut att vara ett mycket simpelt spel. Fyra små pixliga motorcyklar tävlade mot varandra på en bana fylld av kantiga hopp och hinder, farten var tämligen låg och ljudet ganska entonigt. Det fanns två olika tävlingsmoment, ett där spelaren tävlade på egen hand mot sina egna tider och ett där även tre datorstyrda spelare gjorde sitt bästa för att komma över mållinjen. Förutom att motorcyklisterna kunde knuffa omkull varandra gjorde de ingenting mer än att köra och hoppa. Och där slutade också variationen.
Men den som tittade lite närmare på Excitebike insåg snart att spelet hade mer djup än så. Till att börja med var kontrollen noggrant avvägd för att ge spelaren en större utmaning än vad den låga farten föreslog. Allt hängde på nämligen på att man lyckades kontrollera lutningen på sin motorcykel i hoppen genom at trycka höger eller vänster på styrkrysset. Den som inte landade helt perfekt efter ett hopp tappade antingen farten eller balansen, och i båda fallen gick dyrbar tid förlorad. Dessutom var man tvungen att styra rätt i sidled på banan för att undvika hinder eller öka farten med turbopilarna.
Kontrollen var inte helt lätt att lära sig, men precis som det ska vara i välprogrammerade spel blev den som övade belönad med en otrolig spelkänsla när allting väl började flyta.
En annan sak som gjorde Excitebike långt mer underhållande än man först trodde var att man kunde designa egna banor. Det fanns 19 olika hinder och hopp att välja mellan, och man kunde själv placera ut dem för att skapa en så rolig bana som möjligt. Många Excitebike-spelare håller säkert med om att ett av spelets bästa inslag var att försöka snickra ihop en svår bana att ens kompisar inte kunde klara av den.
Trots att Excitebike såg väldigt simpelt ut och att motorcyklarna knappast kom upp i några extrema farter var det lika genialt konstruerat som Shigeru Miyamotos mer kända klassiker. Och det är precis lika bra exempel på att han redan 1984 var världsmästare på spelkänsla.
