Så var det dags att recensera spelet som fått stå ut med mycket kritik för sitt upplägg.
Förändringar är det kanske viktigaste inslaget i en uppföljare. När det gäller rockmusik brukar man säga att den andra skivan är svårast att göra. Förväntningarna är större än första gången och resultatet ska bli lika bra utan att vara ett plagiat av originalet. Samma sak kan sägas om TV-spel. Särskilt om det första spelet blev en så stor framgång som The Legend of Zelda. Kanske var det just vetskapen om detta som fick Shigeru Miyamoto att satsa på ett helt nytt koncept.
Inspirerad av Enix Dragon Quest som trollband de flesta av Japans TV-spelande personer lät han Link lära sig magi, samla erfarenhetspoäng och besöka städer. Ovanifrånperspektivet byttes ut mot en linjär synvinkel och det dök upp speciella stridssekvenser när Link stötte på fiender utomhus.
Utspelar sig
Handlingen utspelade sig återigen i Hyrule. För att bryta förbannelsen som vilar över prinsessan Zelda var Link tvungen att bege sig till sex stycken palats och placera magiska stenar på lika många altare. Efter att ha gjort detta kunde Link ta sig in i det sjunde och sista slottet där modets trekraft fanns. Med hjälp av denna lyckades Link bryta förbannelsen och väcka Zelda.
Varje sten vaktades naturligtvis av en boss och för att kunna besegra de sista bossarna och förhindra att de återuppväckte Ganon var Link tvungen lära sig nya svärdtekniker, inklusive en uppåt- och nedåtstöt. Trots att handkontrollen till NES bara hade två knappar var det dock aldrig något problem att kontrollera Link.
När äventyret började hade Link fyra energibehållare och lika många behållare med magi. När Link hade fått ihop tillräckligt många erfarenhetspoäng kunde han utöka antalet behållare och på så vis bli både starkare och mer uthållig. Båda typerna av behållare gick också att hitta grottor, skogar och till havs. Däremot belönades man inte längre med hjärtbehållare när man besegrade bossar.
Även spelets musik imponerade. I slottet spelades dramatiska melodier, i byarna hördes glada toner och i de mörka grottorna ekade det kusligt.
Efterord
Att Shigeru Miyamoto själv anser att Zelda 2: The Adventure of Zelda är hans minst lyckade spel säger egentligen inte så mycket. Jämfört med de allra flesta spelen till NES är det lysande. Och som uppföljare till ett av TV-spelhistoriens allra bästa spel förtjänar det helt klart en plats i alla seriösa TV-spelarnas samling. Kanske mest på grund av att det är så annorlunda.
Efter lång väntan kom äntligen uppföljaren 1988. Faktum är att efterfrågan var så stor att i Sverige, att butikerna arrangerande kölistor för denna kassett två månader innan releasedatum! I Japan rapporterade tidningarna om att både barn och vuxna skolkade fån skola och arbete på releasedagen för att försäkra sig om att få köpa ett exemplar.
The Adventures of Link äger rum flera år efter The Legend of Zelda. I sitt andra äventyr blir Link en mästare av magi och även en fullfjädrad krigare. En äldre, mer erfaren och kanske visare Link ser hur kungadömet Hyrule börjar förfalla i kaos igen. Prinsessan Zelda ligger i djup dvala efter en trollkarls förbannelse och bara vår hjälte kan bryta förbannelsen genom att besegra de sju väktarna och hitta modets Triforce.
Bilder
Betyg
7/10
