Nu har vi öppnat årets femtonde lucka i våran julkalender.
15 december
Artikel
Framtiden, fast då. Vi tittar tillbaka på föregångarna till F-Zero GX och då i synnerhet F-Zero X.
F-ZERO
NINTENDO · SNES, N64 · 1992, 1998
Tänk dig den nutida motorsporten F-1, fast ohyggligt mycket snabbare, på banor som hänger tusentals meter över marken och med färgglada svävare med fåniga namn istället för bilar. Du har då framtidsracern F-Zero i ett futuristiskt nötskal med små lysdioder.
Det första spelet, som lanserades i mitten av 1992 under Super NES:ens första levnadsår, var banbrytande både vad det gäller design och teknik. Men även framtidssolen hade sina framtidsfläckar. Analyserar man F-Zero finner man brister, varav den värsta skavanken är den totala avsaknaden av stöd för flera spelare. Något som blev pinsamt uppenbart året efter under Super NES andra levnadsår, när Super Mario Kart trädde in på scenen och sparakde rumpan på alla andra racingspel till formatet. Hårt.
DET GÅR FORT, DET GÅR OTROOOOOLIGT FORT!
Det var istället till Nintendos nästa konsol - Nintendo 64 - som den beryktade pricken blev träffad mitt i. F-Zero X från 1998 är inget annat än ett mästerverk, en klockren fullträff och ett föredöme för alla andra spel i genren. Valet att prioritera fart och smidighet framför snygga men meningslösa effekter var ett rent genidrag, som gjorde att X åldrades med en enorm värdighet, ytterst sällan skådad hos samtida polygonbaserade spel. Är det något man verkligen behöver ha i ett racingspel som går i hundratals kilometer i timmen är det ju en silkeslen skärmuppdatering, och då spelar det mindre roll att spelet inte bubblar och blixtrar lika mycket. Till och med när skärmen delas på fyra flyter bildhastigheten på som ett kristallklart vattenfall. Och därmed tar spelet igen den saknade multiplayerdelen i det första F-Zero med råge.
Lägg till lite hetsig rock, en enkel men instinktiv kontroll samt 24 olika banor som slår knut på sig själva, så har du ett spel att älska under många långa nätter. Inte ens när de fyra grundcuperna är sönderspelade har man fått nog av spelet. Då tar nämligen slumpgeneratorn vid och skapar nya vägar att susa fram på. Om och om igen. Om jag bara fick välja TRE spel till min Nintendo 64 skulle jag välja F-Zero X, Super Mario 64 och The Legend of Zelda: Ocarina of Time. Dessa tre spel ärde bästa till konsolen.
Nej, jag har förresten varken nämnt Satellaview-spelet F-Zero 2 eller F-Zero: Maximum Velocity till Game Boy Advance som båda påminde extremt mycket om det första spelet. Jag tyckte att det var slöseri med utrymme, när man kunde använda denna retro-recension för att hylla F-Zero X istället. Ni som har spelat det håller säkert med.
Spela även: F-Zero: Maximum Velocity (GBA), F-Zero GX (GCN)