tisdag, 21 december 2010 19:58

Mysteriet i Vattentemplet del: 2

Written by
Rate this item
(0 votes)

Andra delen av fem i serien Mysteriet i Vattentemplet.

Mysteriet i Vattentemplet

Del: 2

Detta har hänt:

En ung man som lystrar till namnet Link får ett mystiskt brev av mannen vid fiskdammen i Hyrule. Brevet uppmanar Link att bege sig till laboratoriet vid Hyliasjön. Det är under skrivet av chefsarkeolog Sigge MiyataMotor. På vägen blir Link tilltalad av en fågelskrämma som påstår att de setts i Eldstemplet. Link blir förvirrad. Han har aldrig varit där! Nästan framme vid laboratoriet ser han en man som öppnar dörren blir anfallen av en stor svart fågel…


Jag klafsar fram till den blödande mannen på marken. Han jämrar sig svagt. Jag letar förtvivlat i mina kläder efter flaskan med rött elixir, hittar den till slut och upptäcker att den är full med skalbaggar. Jag kastar den argt åt sidan och kramar istället ut några droppar mjölk från mina trikåer och låter dem droppa ner i mannens mun. Han börjar kvickna till! Jag lägger hans huvud i mitt knä och bandagerar hans huvud med några med några blad från Deku-trädet. "Åh mitt huvud! Vem är du?" stönar mannen svagt och försöker fokusera mig med blicken. "Jag heter Link och fick ett brev som uppmanade mig att komma hit. Du har just blivit anfallen av en stor svart fågel. Vem är du?" "Jag heter S-s-sigge MiyataMotor och är chefsarkeolog i Hyrule… du vet… oroliga tider i … Hy..rule.. Ganon håller lan..det i ett järngrepp…..hört att du är vår enda räddning, s-s-stämmer det?" Med en djup suck svimmar mannen av och jag ser att de djupa såren i huvudet börja blöda ymnigt igen.

Vad menar han? Ganon? Enda räddningen? "Det kanske stämmer, säger jag ivrigt, men jag behöver mer information. Vad är det du behöver hjälp med?" Jag talar för döva öron. Sigge är totalt borta och endast en svag ryckning i ena foten avslöjar att han är vid liv.

DET LIDER MOT KVÄLL IGEN och det böjar regna. Det verkar som det alltid regnar runt sjön tänker jag samtidigt som jag reser mig upp och med stor ansträngning släpar in Sigge i laboratoriet där jag tänder en oljelampa. Ljuset reflekteras mot väggarna och all laboratorieutrustning. Plötsligt stönar Sigge till igen, öppnar ögonen och mumlar svagt: "Tidigare job-b-b-bade en forskare här… åt grod…ögon och framställde ögon…drop…par." Med en sista kraftansträngning fortsätter han. "Sedan Ganon inva…de..rade Hyrule är allt förändrat… onda pers-s-s-oner har placerats på vik..tiga poster och jag gömmer mig… Ganon har ögon överallt …. Jag brukar sova här ibland"

Kraftansträngningen blir för stor och Sigges huvud faller bakåt och han svimmar igen. Sakta klarnar mitt minne. Sedan jag lämnat Kokiri har allting varit annorlunda på något sätt. Det ryktas att prinsessan Zelda är på flykt eller fången och jag är förvånad att jag runt om i Hyrule hittar all den värdefulla utrustning som jag bär med mig. Sakta vrider Sigge på huvudet och stönar: "Ganon har torkat ut Hyliasjön … trots att det all..tid regnar här fylls den aldrig… på". "Vila dig nu" säger jag oroligt och kramar ut några droppar mjölk till som mannen sörplar i sig. Med förnyad kraft fortsätter han: "Jag har gjort en upptäckt och därför behöver jag hjälp…. för att hjälpa … behöver du Zoras blå dräkt. Har du den?

Jag trevar i de rymliga facken i min dräkt och får fram en röd dräkt. "Duger det inte med den här?" frågar jag irriterat. Mannen flämtar till. "Nej, nej… den röda duger bara i Eldstemplet… för att hjälpa .. måste du kunna andas under vatten…det kan du bara göra med Zoras blå dräkt". Sigge mumlar nästan ohörbart för sig själv: "Är Kung Zora fortfarande i Ganons våld…. Vad skall jag ta mig till?" "Link", fortsätter Sigge, "det är så att jag upptäckt… ingången till ett tempel på botten av Hyliasjön… tror att Ganon med hjälp av.. magi kon..trollerar vatten..nivån där inifrån…behöver hjälp med att gå in och.. återställa vattennivån .. och klimatet i området… slutar då att regna…min reumatism bättre och … återuppta .. utgrävningen under Deku-trädet.

SIGGE HAR PRATAT EN BRA STUND och jag känner mig trött av hans pladder. Det är han själv också tydligen, för mjölkens livgivande kraft har slutat verka och han tuppar av igen. "Skall jag gå in i templet? Och göra vadå? undrar jag. Jag tar fram ett ägg ur min ficka, knackar det mot golvet, skalar det och slukar det i ett stycke. Genast känner jag mig upprymd. "Jag måste fundera lite" säger jag med plötsligt kacklande röst. "Ge mig fem minuter eller en natt eller så, så ska jag svara." Sigge hör ingenting, så jag tar fram fler Deku-blad och täcker såren med dessa och försöker krama den sista mjölken i mina trikåer, men det finns inget mer att krama. Trikåerna börjar torka! Jag måste få Sigge till en doktor eller hitta röd livselixir eller mjölk, och det är snabbt! Jag försöker att minnas hur jag fått tag i den utrustning jag bär på nig för att finna en förklarning. Jag tänker tillbaka…

Efter att jag hastigt lämnat Kokiri, eller kanske snarare blivit utmotad, söker jag efter ett nytt ställe att vila mina trötta ben på. När jag kommer ut ur den ihåliga trädstammen befinner jag mig ute på Hyrule-slätten och funder på att uppsöka Kakariko, där jag säkert kan finna mat och någonstans att bo. Dagen är fin och visslande vandrar jag över slätten. Långt borta ser jag en yngling i gröna kläder komma ridande på en häst. Han verkar ha bråttom. I ett dammoln försvinner han i fjärran.

Ungefär halvägs till Kakariko börjar det skymma och solen går ner. Jag reagerar mot de kusliga ljud som fyller natten och är tacksam för mitt svärd, som jag köpt av en lustig försäljare på torget i Hyrule. Jag ökar på mina steg och sicksackar mellan de evigt uppdykande skelettmonstren, som av någon anledning trivs här ute. Svettig, men oskadd rusar jag uppför trappan som leder till byn. Kakariko ser inte ut som förr!! Vad har hänt? Raskt klättrar jag upp i utsiktstornet och blickar ut över en öde by. En plötslig rörelse vid kyrkogården fångar min uppmärksamhet. Det lyser!

Jag klättrar ner igen och beger mig upp mot kyrkogården. Dörren till dödgrävarens bostad står öppen och slår i vinden. Jag kikar in och konstaterar att den är tom. Vad är det för ljus jag såg? Plötsligt flammar ett ljussken upp bakom mig och när jag vänder mig om ser jag ett fasansfullt svävande monster hålla en lykta. Det tjattrande ljudet får mitt blod att frysa till is. Jag tar fram mitt svärd, blundar och svingar vilt omkring mig. Ljudet upphör och det blir mörkt igen "Ha" tänker jag. "Jag lyckades visst skrämma det på flykten. Vilket spöke! Det måste varit ljuset jag såg.

Jag vandrar upp mot den bortre delen av kyrkogården för att föröka finna dödgrävaren. Plötsligt upptäcker jag en grav där stenen är skjuten åt sidan. En trappa leder ner i mörkret. Försiktigt klättrar jag ner. Kanske finns det guld och ädelstenar gömda här?

Som sagt, vem är egentligen Link?

Hur ska han få tag i Zoras dräkt?

Ska han återvända till stillheten vid fiskedammen?

Ska det någonsin sluta regna vid Hyliasjön?

Överlever chefsarkeologen?

Missa inte den spännande fortsättningen som du kan läsa imorgon.

Read 305 times
Login to post comments