lördag, 16 april 2016 13:47

Super Mario Bros. 2

Skrivet av
Betygsätt den här artikeln
(0 röster)

April månads retroartikel.

När man frågar någon vilket som var det bästa Mario-spelet till Nintendo 8-bits så får man oftast svaret Super Mario Bros 3 utan större motivering.  Men i denna månads retroartikel ska vi presentera del två i Super Mario Bros-serien.

SUPER MARIO BROS 2

NINTENDO · NES · 1989

Super Mario Bros. 2Jag minns så väl mitt första möte med Super Mario Bros 2. Jag hyrde det och man såg direkt skillnaden på detta och Super Mario Bros. Eftersom det bara hade utkommit ett spel innan i serien så tänkte man ju inte på att världen inte var en vanlig Mariovärld. Spelupplägget var nu annorlunda och grafiken var lite mer slipad i denna uppföljare. Vi spelade detta dag ut och dag in ända tills vi äntligen nådde fram till Wart själv. Detta var första gången jag fick gåshud på grund av ett TV-spel. Striden mot Wart var en av de mest intensiva spelupplevelser jag haft och det är väl även därför jag minns Super Mario Bros 2 som en av de bästa spelen till Nintendo 8-bits. Detta beror faktiskt på att detta spel från början var det japanska plattformsspelet Doki Doki Panic.

Mario och kompani reser bort
Mario drömmer en natt om att han hittar en grotta och i den finner han en lång trappa som leder upp till en dörr. När han steg in genom den så hamna han i en helt ny värld. Kort därpå så vaknar han upp ur sin slummer och berättar det för sina vänner. Samma dag så har vännerna en picknick men efter en tid så finner de en grotta som leder till en lång trappa som slutar vid en dörr, precis som i Marios dröm! Smått nervöst men självklart nyfiket så tar sig kvartetten upp för trappan och stiger in i Sub-con, drömvärlden. Ett nytt äventyr tar sin början.

Mario med en anonym roll
I början av varje värld fick man i detta spelet välja vem man ville spela som. Valet stod mellan Mario, hans bror, Prinsessan och Toad. Det speciella var att alla hade sina olika färdigheter så man fick noggrant välja vilken karaktär man ville vara för bästa möjliga prestation innan man fortsatte äventyret. Luigi var mästerhopparen som hoppade både långt och högt. En kul detalj var att han sprattlade med sina ben varje gång han utförde ett hopp, detta gjorde dock så han kändes lite för okontrollerad. Mario var allroundfiguren som var lagom ok på allt vilket gjorde så man sällan föredrog honom, hans vänner var ju roligare. Prinsessan Peach eller Toadstool som hon kallades då kunde sväva fritt i några sekunder vilket var väldigt effektivt bland annat i slutstriden mot Wart. Sen har vi lilla Toad. Denna korta svamptjänare var både snabb och kvick på att dra upp grönsaker så han hade en given skara anhängare som föredrog honom när man spelade, inklusive mig. Alltså stod faktiskt inte självaste Mario i rampljuset i Super Mario Bros 2, kul att de andra fick visa upp sig. Jag vet inte varför men jag har en känsla att vi ändå får se dem igen tillsammans någon gång.

Ett lånat spel
Många vet säkert om att Super Mario Bros 2 är en omgjord version av spelet Doki Doki Panic (Screenshot från spelet finns i galleriet nedan eller här). Det var därför spelet inte liknade sin föregångare. Anledningen till att man inte ville ge ut den riktiga uppföljaren till SMB var p.g.a. NOA tyckte att den japanska tvåan var alldeles för lik SMB. Därför köpte NOA rättigheterna på Doki Doki Panic och gjorde om det till den amerikanska och europeiska Super Mario Bros 2. I Japan släpptes senare den amerikanska tvåan under namnet Super Mario Bros USA.

Hur bra var då detta arbete som dessa okända tillverkare lyckats producera? Enligt mig är spelet en solid spelupplevelse som ingen borde gå miste om. Om du kan bör du testa det åtminstone en gång i livet. Grafiken är helt ok och funktionell. Lite väl ren och tam på sina ställen men det fungerade. Scrollningen var också lite stel när man skulle upp och ner för skärmen och det fanns även en och annan bugg. Ta till exempel när någon karaktär går igenom en dörr, då ser det ut som de blinkar med ögonen men egentligen är det en grafikbugg. Nåja, nu skall jag inte bli för petig så vi byter ämne. Nu har vi musiken som bjuder på en del trallvänliga slagdängor som jag än idag minns med glädje. Men den hemska trumpetmusiken i slutstriden mot grodvarelsen Wart minns vi eftersom den var en stor anledning till varför man fick sådan panik när man mötte honom, hetsigt kan man milt sagt säga men det ökade spelupplevelsen i vårat fall.

Känslan av att vilja slänga sin konsol i en vägg
Super Mario Bros 2 var kul och jag återvänder gärna tillbaks till den underbara världen Sub-con när jag får chansen men när jag var barn så minns jag att detta spelet kunde reta gallfeber på mig. Spelet innehåller sju stycken världar bestående av tre banor och på varje bana fanns det en boss. Spelet var alltså ganska långt. På denna tid existerade inte minnesfunktioner och lösenord var inte vanligt än. Detta medföljde att blev det game over så blev det verkligen game over och konsolen eller handkontrollen låg i farozonen för grov misshandel. Somliga etapper av spelet är väldigt svåra och frustrerande. Man spenderade långa stunder för att vinna till sig extraliv i spelets inbyggda enarmade bandit spelet så man skulle överleva fram till Wart. Kanske beror det på att man var så ung men jag ansåg spelet var rätt svårt till och från.

Super Mario Bros 2 är ett spel jag rekommenderar varmt för dem som inte testat det. Ni som har ett Game Boy Advance har det näst bästa, något som är näst intill identiskt med originalet. Det finns även med i Super Mario All Stars som släpptes 1993.

Bilder

Läs 1460 gånger
Mer i denna kategori: « Track & Field II Excitebike »
Logga in för att kunna kommentera