nov 16 2017

The Legend of Zelda

Skrivet av
Betygsätt den här artikeln
(0 röster)

November månads retroartikel.

I denna månads retrospel har vi testat en riktigt gammal goding - Zelda till NES som dessutom fyllde 30 år i Sverige igår. Du som har spelat det får säkert något lyriskt i blicken när du läser vår retrorecension. Ett tips - damma av ditt eget NES och upplev gamla minnen.

LEGEND OF ZELDA

NINTENDO · NES · 1987

November månads retroartikel. <!--more--> <p><strong>I denna månads retrospel har vi testat en riktigt gammal goding - Zelda till NES som dessutom fyllde 30 år i Sverige igår. Du som har spelat det får säkert något lyriskt i blicken när du läser vår retrorecension. Ett tips - damma av ditt eget NES och upplev gamla minnen.</strong></p> <h4>LEGEND OF ZELDA</h4> <p>NINTENDO · NES · 1987</p> <p>Då NES (Nintendo Entertainment System) introducerades i Sverige 1986 var succén ett faktum. En hel nation lärde sig älska spel som Donkey Kong, Excitebike och Super Mario Bros. Men eftersom allt fler lyckades besegra Bowser och rädda Marios kära prinsessa började spelarna sukta efter något nytt.</p> <p><b>Kort därefter var allas blickar riktade mot en guldfärgad kassett med en mystisk symbol på framsidan - The Legend of Zelda! Vi på Nintendo Skranta har dammat av vår gamla NES för att testa om ett av åttiotalets superspel håller måttet.</p> <p>Det är med spänd förväntan vi sätter in kassetten i den klumpiga gamla maskinen. Men till allas förtret blir en grå blinkande bild det enda vi bjuds på. Barndomens erfarenheter säger att man måste blåsa i kassetten för att få i gång spelet. Efter en stunds blåsande händer det äntligen något. Först fladdrar bilden till och i nästa ögonblick visar sig titelbilden.</p> <p>Först kände vi besvikelse. Tyckte vi verkligen att det här var bra när vi var små? Grafiken är både kantig och otydlig. Men när vi slutligen äntrar Hyrule´s öppna fält och hör den välbekanta musiken ljuda så förstår vi varför Link´s äventyr lyckades trollbinda en hel generation.</p> <p>Med säkra steg styr vi kosan mot den närliggande grottan, en gammal man önskar oss lycka till och vi tar tacksamt emot det korta träsvärdet. Att sedan leta reda upp den första undervärlden är hur enkel som helst. Tänk att man efter 14 år fortfarande kan vägen utantill! Det är väldigt få spel som har förmåga att etsa sig fast i minnet som just Zelda.</p> <p>När vi kommer längre in i äventyret blir det dock svårare att hålla reda på våra minnen. Hur var det man skulle knuffa den stenen? Hur besegrade man den fienden. Från början var det meningen att vi bara skulle provspela en kort stund, men allteftersom problemen blir allt klurigare så blir också viljan att lösa dem starkare. Och kanske är det just dessa små klurigheter en anledning till spelets storhet.</p> <p>Trots att The Legend of Zelda rent tekniskt inte kan jämföras med dagens titlar så är det fortfarande riktigt bra. Spelet har en suverän spelkontroll och känsla som många spel idag inte ens kommer i närheten av. För vad betyder en flashig filmsekvens egentligen? I slutändan är det ändå spelupplevelsen som räknas.</p>Då NES (Nintendo Entertainment System) introducerades i Sverige 1986 var succén ett faktum. En hel nation lärde sig älska spel som Donkey Kong, Excitebike och Super Mario Bros. Men eftersom allt fler lyckades besegra Bowser och rädda Marios kära prinsessa började spelarna sukta efter något nytt.

Kort därefter var allas blickar riktade mot en guldfärgad kassett med en mystisk symbol på framsidan - The Legend of Zelda! Vi på Nintendo Skranta har dammat av vår gamla NES för att testa om ett av åttiotalets superspel håller måttet.

Det är med spänd förväntan vi sätter in kassetten i den klumpiga gamla maskinen. Men till allas förtret blir en grå blinkande bild det enda vi bjuds på. Barndomens erfarenheter säger att man måste blåsa i kassetten för att få i gång spelet. Efter en stunds blåsande händer det äntligen något. Först fladdrar bilden till och i nästa ögonblick visar sig titelbilden.

Först kände vi besvikelse. Tyckte vi verkligen att det här var bra när vi var små? Grafiken är både kantig och otydlig. Men när vi slutligen äntrar Hyrule´s öppna fält och hör den välbekanta musiken ljuda så förstår vi varför Link´s äventyr lyckades trollbinda en hel generation.

Med säkra steg styr vi kosan mot den närliggande grottan, en gammal man önskar oss lycka till och vi tar tacksamt emot det korta träsvärdet. Att sedan leta reda upp den första undervärlden är hur enkel som helst. Tänk att man efter 14 år fortfarande kan vägen utantill! Det är väldigt få spel som har förmåga att etsa sig fast i minnet som just Zelda.

När vi kommer längre in i äventyret blir det dock svårare att hålla reda på våra minnen. Hur var det man skulle knuffa den stenen? Hur besegrade man den fienden. Från början var det meningen att vi bara skulle provspela en kort stund, men allteftersom problemen blir allt klurigare så blir också viljan att lösa dem starkare. Och kanske är det just dessa små klurigheter en anledning till spelets storhet.

Trots att The Legend of Zelda rent tekniskt inte kan jämföras med dagens titlar så är det fortfarande riktigt bra. Spelet har en suverän spelkontroll och känsla som många spel idag inte ens kommer i närheten av. För vad betyder en flashig filmsekvens egentligen? I slutändan är det ändå spelupplevelsen som räknas.

Läs 1223 gånger
Mer i denna kategori: « Bubble Bobble

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera