Femte och sista delen av fem i serien Mysteriet i Vattentemplet.

Mysteriet i Vattentemplet

Del: 5

Detta har hänt:

En ung man som lystrar till namnet Link får ett brev av mannen vid fiskedammen i Hyrule. Brevet, som är underskrivet av Sigge MiyataMotor, uppmanar Link att bege sig till laboratoriet vid Hyliasjön. Väl framme ser Link hur Sigge blir anfallen av en svart fågel. Svårt skadad berättar han om Ganondorf som invaderat landet och behöver hjälp med att höja vattennivån i sjön. Link, som inte förstår någonting, tänker tillbaka på hur han fått tag i all den utrustning han bär på. Plötsligt kommer någon in i laboratoriet samtidigt som en eldspil naglas fast i dörren. Ytterligare en pil träffar den främmande varelsen, som skickar ut ett elektriskt fält från sina händer. Han flyr ut genom dörren och ett hasande ljud närmar sig...

Jag reser mig på ostadiga ben och springer mot dörren. Jag hinner bara några steg innan jag springer in i en halvliggande varelse och ramlar handlöst omkull. Mörkret är kompakt och jag har svårt att orientera mig. Ett ljus flämtar till borta hos Sigge, som kvicknar till och tänt oljelampan igen. Han stirrar ut i mörkret mot den halvliggande figuren.
"Inte visste jag att du hade en bror, vem är han?" väser Sigge med en plågad röst.
Jag tittar ner på figuren och konstaterar att han är skadad. Kläderna, som faktiskt påminner om mina egna, är svedda och håret står på ända. Med stigande förvåning noterar jag att han också bär på en massa utrustning. Innanför jackan skymtar en höna, några nycklar har ramlat ur fickorna och en märklig spegelsköld ligger bredvid en mäktig pilbåge. Jag skakar hans axel otåligt.
"Hörru, vem är du? Hur är det med dig?" frågar jag irriterat.
"Jag he..e..ter Link och jag behöver hjälp..snabbt!" svarar främlingen samtidigt som han sätter sig upp och tittar på mig. "Men vem är DU?" frågar han. "Du påminner rätt mycket om mg. Du måste komma från Kokiri."
Plötsligt förstår jag. Framför mig sitter den Link som brevet från Sigge var ämnat för. Vad pinsamt! "Jag heter också Link och jag är här tack vare ett brev från Sigge som fick upp vid fiskedammen. Jag förstår nu att det var inte mig han ville träffa.
"Nej det var nog mig han ville få tag i. Figuren som nyss flydde härifrån var Ganondorf, ondskan själv. Han är ute efter de tre delarna av Triforce för att förvandla Hyrule till ett mörkrets rike. Jag är den ende som kan hindra honom, men för att klara det behöver jag hjälp."
"OK, vi tar det här från början", säger jag med en något lugnare puls. "Vi sätter oss här borta hos Sigge, så får vi reda ut det här".
I oljelampans sken berättar Link att prinsessan Zelda har flytt och att tiden kort för att besegra Ganondorf. Tack vare hjälp från Goronerna, Zora-folket och andra har han fått viktig utrustning för att klara uppdraget.
"Men, säger han", "det har varit tungt att bära på allting och tyvärr har jag tappat några viktiga prylar. Jag har inte kunnat återvända till Eldstemplet och göra processen kort med Volvagia. Den röda dräkten är nämligen borta. Jag kan heller inte komma in i Vattentemplet för Järnstövlarna är också borta. För att inte tala om Ocarinansom jag fick av prinsessan Zelda. Förresten så är Änterhaken också borta!" Link tittar sig omkring och blicken fastnar på min jacka. "Men vad har du där", frågar Link ivrigt. "Det är ju min röda dräkt! Har du fler prylar på dig?" Han sliter i mina kläderoch brottar ner mig på golvet med förvånansvärda krafter. Under tumultet ramlar Änterhaken, Ocarinan, Järnstövlarna och bombväskan ur mina många fickor. Link sliter och drar i den röda dräkten som fastnat innaför jackan.
Plötsligt reser han sig upp och pekar ett vibrerande finger mot mig.
"Du...du! Det är du som stulit min utrustning! Eller har bara plockat upp dem för att få hittelön? Jag har ingen tid att förlora, måste avsluta jobbet i Eldstemplet och sedan gå in i Vattentemplet igen!" Link sliter åt sig prylarna medan jag sitter där med skammens rodnad på mina kinder.
"Just det", säger Sigge. "Vattentemplet, du måste dit och lösa mysteriet med det försvunna vattnet. Kanske kan du ta hjälp av den andre Link här?"
"Äsh, han verkar inte duga till någonting. Han skulle behöva ett riktigt jobb istället för att driva omkring i Hyrule och stjäla andras utrustning", säger Link irriterat samtidigt som han sliter av sig sina stövlar och sin gröna dräkt, tar fram en blå ur innerfickan, tar på sig järnstövlarna och år ut genom dörren. Sigge och jag följer efter och ser när Link kliver ut i leran och ner i den resterande pölen i Hyliasjön. Han försvinner urnder vattenytan och bara det strilande regnet stör tystnaden.
"Vilken kille!", säger Sigge glatt. "han kommer att fixa det!" "Jag väntar här tills det blir morgon, Blir du kvar också?"
"Nä, jag tror att jag ska återvända till Kakariko och fråga byggmästaren om jag kan få job igen. Det är nog det jag passar bäst till", mumlar jag frånvarande och styr kosan förbi fågelskrämmorna. När jag närmar mig dem hör jag en bekant röst. "Hej Link, det är Pierre som talar igen. Vad har hänt med dig? Har du fått på pälsen i Vattentemplet, eller vad är det frågan om?", säger (hur kan en fågelskrämma prata egentligen?) Pierre. "Och vad har hänt med all din utrustning? Har du tappat allt? Hur ska det gå för Hyrule?", säger han bekymmersamt.
"Äh, håll klaffen, jag är trött på allt snack om Link, utrustning och Ganondorf. Allt det gällde en annan Link. Du har förväxlat mig med en kille med samma namn som jag", suckar jag och sätter mig på en sten, tar fram min Deku-pipa och tänder den.
Det börjar bli gryning och medan jag tittar ut över landskapet ser jag hur vattnet i Hyliasjön långsammt stiger. Jag reser mig upp lagom för att se en blåklädd yngling stiga ur vattnet. Regnet har plötsligt upphört och luften kämnns frisk och klar. Jag ser Sigge komma emot mig med en säck över axeln.
Jag går förströttgenom mina fickor och hittar till min förvåning några saker, som jag drar fram. En slangbella, några Dekunötter och en Dekustav.
"Vad har du där?", säger Sigge pustande. "Han har precis de rätta sakerna för att utforska Deku-trädet", säger plötsligt Pierre med nyvaknat intresse. "Sigge vill ju fortsätta utgrävningarna där och utan slangbella är han chanslös! Jag har förresten hört att det är just där det stora äventyret börjar. Namnet Link förpliktigar. Vad väntar ni på! Sätt igång! Men glöm inte att komma hit för ett par goda råd Om ni kommer så långt vil säga! Det kommer inte att bli lätt, men ge inte upp!", ropar Pierre efter oss när vi travar iväg.
"Kan Link så kan jag", tänker jag med mod i barm. "Kanske hinner jag före honom till Ganondorfs slott. Jag ska allt visa honom!" Glatt visslande travar jag iväg mot Deku-trädet med Sigge en bra bit efter, släpandes på säcken med utgrävningsutrustning.

Epilog
Med en suck trycker jag på Save Game och stänger av spelet. "Vad är det här?", tänker jag förvirrat. Jag tar fram asken till spelet och läser "Legend of Zelda - Ocarina of Time". Rätt ask, men spelet känns inte rätt. Jag känner inte igen mig.
Plötsligt avbryts min lugna spelstund av skrålande sångröster som närmar sig.
Jag reser mig upp och in stormar mina kollegor och kompisar. Först kommer Hiroshi Yamauchi, därefter Tanaka, Tezuka, Aonuma, Kondo och resten av gänget.
"Vad är det frågan om? Vad är det som händer?", undrar jag förrvirat.
"Bäste Shigeru", säger Yamauchi skrattande, vi vile bara se om vi kunde lura dig med en specialversion av spelet till din födelsedag. "Jag tror att vi lyckades!"
"Nja", säger jag irriterat. "Hade det inte varit för den usla storyn, de löjliga figurerna med Sigge i spetsen, så hade det kanske gått. Men ett sådant dåligt spel hade jag aldrig kunnat hittat på.
"Aldrig!"
"Nä", Där ser du. Du är oumbärlig. Nu måste vi ha din hjälp för att hitta på en bra historia till efterföljaren. Vi hade tänkt kalla den för "Majora´s Mask". Vad tycker du.

Det var den sista delen av denna serie.